J hade hittat en grotta efter vägen som han absolut ville titta på. Jag med min cellskräck kände mig lite mer än något skeptisk, men visst, man får väl offra sig ibland.. Och i efterhand så är jag glad att jag gjorde det. Förutom ingången så var det helt gigantiska rum med galna stenformationer. Riktigt mäktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar